onsdag 22 april 2009

Jag måste Bekänna en sak...

Innan år 2007 kunde jag nästan inte laga mat alls. visste knappt hur man kokade ris. Eller hur länge man kokar ägg. Det var efter att jag flyttade hem till min hemstad igen som jag började laga mat på ett vanligt sätt. Innan dess hade jag "någon"(ingen betjäntn dock men ni fattar) som lagade maten eller så gjorde jag något onyttigt som alla kan laga, eller beställde hem färdigmat.
Jag skäms faktiskt lite att jag inte kunde laga mat innan. Men det är faktiskt efter att jag träffade min nuvarnade älskling som jag har börjat intressera mig för matlagning. Det är roligare nu tycker jag. Det är ju underbart att laga mat och sedan sitta och käka ihop och diskutera med varandra under stearinljuset. Underbart romantisk vardagsgrej.

Efter att jag började med GiViktkoll.se år 2008 så har jag styrt upp mitt matlagande på allvar. Jag kan faktiskt laga mat, jag är inte hopplös, jag är rätt okey faktiskt. Det smakar gott och är inte så svårt som jag trodde. Det tar inte lika lång tid som jag trodde. Min mamma blev jätte chockad när jag ringde i höstas första veckan jag började på Gi och frågade hur man kokade blomkol. Hon höll på att ramla av stolen. E du sjuk eller något Rebecka, frågade hon mig. hehe.
Hon hade aldrig varit med om att jag visat intresse för matlagning. Mat var något som man käkade inget kul att göra.

Det kan ha att göra med att jag var vegitarian i 8 år ca. De sista 3 åren ville jag inte vara det längre, men blev jag tvingad/tvungen av en annan part...(det är en annan historia). SÅ jag gick i smyg och sucktade efter en grillad köötbit på sommaren eller vanlig spagetti och köttfärsås. Så tillslut sa jag nej jag vill äta kött. Och det är något som jag faktiskt inte ångrar, även om det skär lite i hjärtat när jag bekänner detta nu. Det jag kräver är att djuren behandlas väl och att de inte är inlåsta. Tänk på alla ägg som man äter med Gi t.ex., ja jag tycker det är viktigt, därför köper jag bara utomhusgående eller frigående höns. Jag tycker det är viktigt. Det tror jag ni tycker också. Även när det kommer till kött.

Så nu va det ute i det blå. Kanske inte så stor grej för er, men stor grej för mig.

2 kommentarer:

  1. Såg att du kommenterat i min blogg, har en GI-blogg också...http://gisvammel.blogspot.com. Don't miss it! ;)

    SvaraRadera
  2. åhh nä det vill jag ju inte missa.
    tackar.

    SvaraRadera